Idag har vi haft ännu ett byggmöte i huset. Tobbe, Rolf (elektrikern) och snickaren som jag pinsamt nog fortfarande inte vet namnet på, och ju längre det går desto pinsammare är det att fråga. Niklas tror vi…
Just nu snurrar det rejält där uppe i kombination med ångest över de beslut vi precis har fattat. När vi kom till huset höll Tobbe och snickaren på att planera för väggen på övervåningen in till kontoret och Tuvas rum. Väggen som revs för att minska på tyngden när de rev den bärande väggen på nedervåningen. Vi hade bara tänkt på att väggen skulle rivas och sen byggas upp. Inte en tanke har vi haft på att vi vid uppbyggandet skulle kunna påverka i det här fallet dörröppningarnas placering. Tuva hade precis somnat och tur var det, för första beslutet blev just att bestämma var vi ville placera dörröppningarna. Det kändes som om någon släppte en bomb. Som kvitt eller dubbelt där någon ställer en fråga och sen tickar klockan ner och du förväntas leverera ett svar, rätt svar dessutom. Kanske gjorde vi beslutet svårare än vad det egentligen var, men tänk dig att du har en vägg och precis var som helst (på centimetern!) har du möjlighet att placera dörren. Ett alldeles fantastiskt val! OM det blir rätt förstås! Och OM du får tid att tänka lite på hur du har tänkt möblera! Jag hade inte tänkt på något… Hur många gånger har man inte tänkt tanken att ”den där dörren skulle ha varit placerad där istället eller lite åt det hållet” för att få bättre plats för sängen, garderoben, skrivbordet, byrån eller vad det nu kan tänkas vara. Vi försökte under några minuter vrida och vända på alla för- och nackdelar som vi kunde komma på med att placera dörrarna till höger/vänster/mitten. Tillslut kom vi i alla fram till att båda dörrarna ska placeras till höger på väggarna för att frigöra så mycket utrymmet som möjligt i rummen. Så, så får det bli och känns det fel så får vi väl göra om det, om typ 10 år eller nåt när vi sparat ihop lite pengar igen :P.
Vi hade även några beslut att fatta när det gällde eleven. Kan inte komma på någon annan situation där man känner sig dummare än med ett gäng hantverkare. Terminologin är helt obekant och frågorna är förmodligen så dumma som de känns i den stund man ställer dem.
Ett problem, som vi inte hade en tanke på när vi köpte huset, är att alla väggar i stort sett är av tegel. Vilket förstås försvårar på alla sätt och vis. Det är tungt och svårt att ta sig in i. Tydligen inte det inte lätt att dra ny el i murade väggar, så snickaren kommer att behöva regla upp nya väggar. Det tar både yta från rummen, tid och kostar pengar, men så måste det bli, åtminstone på några av väggarna. Där vi inte reglar upp får det bli utanpåliggande el 🙁 SÅ fult har jag bestämt mig för att det är utan att ens veta hur det egentligen ser ut. Det bara låter fult att ha något utanpåliggande och skulle det vara snyggt så skulle ju fler ha det eller hur!
Vi kommer också behöva komplettera med fler uttag. Vi har fått den här veckan på oss att bestämma var vi vill ha uttag i huset. Tydligen är standard två uttag på var tredje kvadratmeter, något som vi inte är i närheten av idag. Vi kommer alltså behöva komplettera och bestämma exakt var de ska vara. Med tanke på min kära sambos (om min egen i viss utsträckning) intresse för teknik, så kommer vi säkert behöva dubbelt så många uttag mot vad som är standard :D.
Andra beslut som fattades var spotar i taket i innerhallen och hallen. I köket rekommenderade Rolf att vi inte skulle sätta spotar i hela taket som en stjärnhimmel utan över själva arbetsytan och en rad framför högskåpspelarna ugn/mikro/kyl/frys. Över matplatsdelen blir det däremot inga spotar, utan uttag för en vanlig lampa.
Det är små beslut precis hela tiden! Små beslut som ändå är viktiga beslut. Var vill vi ha strömbrytarna, vill vi ha strömbrytarna liggande horisontellt eller vertikalt, vilka lampor ska gå till vilken strömbrytare, vilka lampor ska ha dimmer…
Allt är så himla enkelt när man bara tänker på hur man vill ha det när det är klart och inte behöver tänka på hur man får till det på vägen. Jag har snöat in på att ha en lampa i trappen. Viktor är väl inte lika såld på idén. Takhöjden är så pass hög i trappen att det skulle vara läckert att ha en pampig lampa som hänger ner. Jag fick förstås veta att det inte var så enkelt eftersom taket för det första måste reglas ner och för det andra kommer kräva både stege och någon som inte är höjdrädd för att byta glödlampa. Inte så praktiskt med andra ord men snyggt. Vi beslutade i vilket fall att regla ner taket, så förhoppningsvis får jag min vilja igenom även den här gången och Viktor får god tid på sig att tänka ut hur han ska lyckas byta glödlampan när det väl är dags :D.
Lämna ett svar